en gång för alla.
Sena sommarkvällar spenderades med dig. Jag var så inriktad på dig att jag fullständigt glömde folket omkring mig, du förvandlade mig. Dina ögon log mot mig, jag trodde på dig. Du var så underbar mot mig, alla dina sms & alla dina samtal fick mig att känna mig speciell, men innerst inne visste jag vilken idiot du var, men jag brydde mig inte. För första gången på länge var jag lycklig, jag var älskad.
Jag minns fortfarande hur du höll om mig, och när du berättade hur söt & fin jag var. Orden sitter alltid kvar. Det var mycket skit i vårat förhållande, eller vad jag nu ska kalla det vi hade.
Du var inte bara en simpel sommarflirt, för det var du som fick mina dagar att gå, jag tänkte på dig varenda sekund, varenda minut, varenda dag.
Längst, längst inne så visste jag att allt detta skulle ta slut, som allt annat. Men jag försökte leva i nuet och tänkte inte så mycket på vad som skulle hända. Men sen när jag såg att du höll på lite med andra tjejer blev jag riktigt irriterad, det kändes som hela du var en stor fet lögn, det kändes som ett slag i magen.
Jag pratade med dig, berättade att jag visste vad du höll på med och att det var slut. Du berättade hur ledsen du var och att jag var den enda du ville ha. Konstigt nog trodde jag på dig, för jag ville inte att det skulle ta slut, jag ville fortsätta vara lycklig.
Tiden gick, vi träffades så gott som varje dag och om vi inte gjorde det - då pratade vi i telefon några timmar mitt i natten. Du var min glöd, du gav mig glädje.
Kan fortfarande tänka tillbaka på allt skit jag gjorde - för din skull. Kan sitta och skratta åt det, och jag ångrar ingenting. Absolut ingenting. Visst gjorde jag dåliga grejer, men fyfan vad roligt vi hade. Det var en bra tid i mitt liv.
Det var när jag började jobba som vi börja tappa varandra, jag kunde inte smsa dig för hade inga pengar på mobilen, så du trodde säkert att jag fetdissade dina sms, men så var det inte. Jag tänkte fortfarande lika mycket på dig, jag önskade att du skulle ringa och berätta att du ville ha mig, att du saknade mig. Jag fick inget samtal från dig, du hade gått vidare.
Jag stannade kvar på samma plats och kunde inte förlåta mig själv för att jag hade låtit dig försvinna, när jag väl smsade dig berättade du att det var slut. Jag grät, kunde inte stoppa tårarna, orkade inte, kunde inte tänka, ville inte inse. Men på nått sätt lyckades jag gå vidare, jag kunde le igen.
Fick sms från dig ibland, du skrev att du ville ha tillbaka mig & att du saknade mig jättemycket, och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag tyckte ju fortfarande om dig men det fick mig att inse vilken idiot du var, och det kändes som allt var en lögn. Visste inte om dina ord du sa om mig var sanna, visste inte om du någonsin hade ens tyckt om mig, jag började istället känna hat och det sista jag ville var att träffa dig.
Får fortfarande samtal från dig, nu har jag gått vidare och jag känner inget behov av dig alls. Tvärtom, jag klarar mig helt galant utan dig. Du säger att du fortfarande tycker om mig, men det du gjorde häromdagen fick mig att ändra syn på allt. Du är inte en del av mig längre, det du gjorde var dumt, idiotiskt. Hela du är en idiot.
Nu har jag lärt mig att acceptera att du är borta och vill inte ha några problem med dig längre. Du är ett avslutat kapitel, önskar att du förstår det någongång.
hejdå.
/ skrev om en text jag skrev förut, dock stämmer inte den här längre. Men tycker den är så fin.
Jag minns fortfarande hur du höll om mig, och när du berättade hur söt & fin jag var. Orden sitter alltid kvar. Det var mycket skit i vårat förhållande, eller vad jag nu ska kalla det vi hade.
Du var inte bara en simpel sommarflirt, för det var du som fick mina dagar att gå, jag tänkte på dig varenda sekund, varenda minut, varenda dag.
Längst, längst inne så visste jag att allt detta skulle ta slut, som allt annat. Men jag försökte leva i nuet och tänkte inte så mycket på vad som skulle hända. Men sen när jag såg att du höll på lite med andra tjejer blev jag riktigt irriterad, det kändes som hela du var en stor fet lögn, det kändes som ett slag i magen.
Jag pratade med dig, berättade att jag visste vad du höll på med och att det var slut. Du berättade hur ledsen du var och att jag var den enda du ville ha. Konstigt nog trodde jag på dig, för jag ville inte att det skulle ta slut, jag ville fortsätta vara lycklig.
Tiden gick, vi träffades så gott som varje dag och om vi inte gjorde det - då pratade vi i telefon några timmar mitt i natten. Du var min glöd, du gav mig glädje.
Kan fortfarande tänka tillbaka på allt skit jag gjorde - för din skull. Kan sitta och skratta åt det, och jag ångrar ingenting. Absolut ingenting. Visst gjorde jag dåliga grejer, men fyfan vad roligt vi hade. Det var en bra tid i mitt liv.
Det var när jag började jobba som vi börja tappa varandra, jag kunde inte smsa dig för hade inga pengar på mobilen, så du trodde säkert att jag fetdissade dina sms, men så var det inte. Jag tänkte fortfarande lika mycket på dig, jag önskade att du skulle ringa och berätta att du ville ha mig, att du saknade mig. Jag fick inget samtal från dig, du hade gått vidare.
Jag stannade kvar på samma plats och kunde inte förlåta mig själv för att jag hade låtit dig försvinna, när jag väl smsade dig berättade du att det var slut. Jag grät, kunde inte stoppa tårarna, orkade inte, kunde inte tänka, ville inte inse. Men på nått sätt lyckades jag gå vidare, jag kunde le igen.
Fick sms från dig ibland, du skrev att du ville ha tillbaka mig & att du saknade mig jättemycket, och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag tyckte ju fortfarande om dig men det fick mig att inse vilken idiot du var, och det kändes som allt var en lögn. Visste inte om dina ord du sa om mig var sanna, visste inte om du någonsin hade ens tyckt om mig, jag började istället känna hat och det sista jag ville var att träffa dig.
Får fortfarande samtal från dig, nu har jag gått vidare och jag känner inget behov av dig alls. Tvärtom, jag klarar mig helt galant utan dig. Du säger att du fortfarande tycker om mig, men det du gjorde häromdagen fick mig att ändra syn på allt. Du är inte en del av mig längre, det du gjorde var dumt, idiotiskt. Hela du är en idiot.
Nu har jag lärt mig att acceptera att du är borta och vill inte ha några problem med dig längre. Du är ett avslutat kapitel, önskar att du förstår det någongång.
hejdå.
/ skrev om en text jag skrev förut, dock stämmer inte den här längre. Men tycker den är så fin.
Kommentarer
Trackback
