Bara tanken av allt jag förlorat dödar mig.
Jag vill egentligen inte veta. Jag hatar tanken av oss. Jag hatar tanken av allt jag förlorat.
Jag vill att du ska veta att det inte är någon lögn när jag säger att jag saknar dig, och att
jag lätt hade kämpat för oss igen. Jag hade inte tvekat en sekund om du sa att det skulle
kunna bli som förut.
Jag vill bara komma hem till dig, lägga mig i din famn och säga att allt ska bli bra igen. Det
ska bli som det var då. Men jag kan inte, för jag vet inte om det kan det?
Jag känner att jag förlorat en stor del av mig själv, jag känner att jag förlorat något som en
gång var det finaste jag hade.
Och jag skulle göra allt i min makt för att få dig tillbaka. För att få dig att se att jag är precis
samma person som förr. För att få dig att se att vi fortfarande lika bra tillsammans.
Jag vill att du ska veta att det inte är någon lögn när jag säger att jag saknar dig, och att
jag lätt hade kämpat för oss igen. Jag hade inte tvekat en sekund om du sa att det skulle
kunna bli som förut.
Jag vill bara komma hem till dig, lägga mig i din famn och säga att allt ska bli bra igen. Det
ska bli som det var då. Men jag kan inte, för jag vet inte om det kan det?
Jag känner att jag förlorat en stor del av mig själv, jag känner att jag förlorat något som en
gång var det finaste jag hade.
Och jag skulle göra allt i min makt för att få dig tillbaka. För att få dig att se att jag är precis
samma person som förr. För att få dig att se att vi fortfarande lika bra tillsammans.
Hope is never overrated
Is this the real life or only an imagination?
So freaking high above, but nothing makes
sense and her only wish was to be just like
all the others.
Searching for some kind of support but she
can't even find herself in the middle of everything.
To watch every person she ever loved walk away
may hurt, but it's not the worst. To se every person
that ever loved her just don't care anymore do hurts
more.
Looking up to a heaven that just don't exist in her eyes.
She has lost faith in everything, and now she is standing
in the pouring rain and try to se some light.
Pretty hard to se through the rain, but she is still pretty sure
she is seeing some kind of light. Is it a little hope that she is
feeling? Or is it the same resignation as always?
Starting to understand that the sun is shining behind all clouds,
even if the rain is pouring down.
Starting to hope that there is a way, a very long way out of
everything.
And even when it feels like hell, she always knew,
When life sucks, it can only be better.
Varför? VAD hände?
Ni vet när man hittar en person som man verkligen kan vara sig själv med.
När man har precis samma humor, när man kan avsluta varandras meningar.
Jag hade en sån person en gång. Vi var lika, kanske för lika.
Det gick inte att skilja oss åt. Vi delade alla lyckliga stunder, alla ledsna. Du
var inte bara en bästavän, du var min själsfrände. Du var min syster.
Jag kommer ihåg i 1an eller om det var i 2an, våran lärare förbjöd oss att umgås.
Har någon gammal lapp kvar från ett utvecklingssamtal där det står " umgås lite
för mycket med isabell ". Hahahaha!
En gång frågade några tjejer på gräsö om vi var tvillingar! Haha!
Vi var tighta enda tills typ 6an. Kanske inte lika som i 1an och 2an, men vi umgicks
fortfarande.
Och jag svär, hade gjort allt som stod i min makt för att få dig tillbaka. Även och jag
kanske sårat dig många gånger, och inte varit den där idealiska bästavännen du förtjänar.
Men jag behöver dig nu. Jag vill gråta i din famn. Jag vill skratta åt gamla minnen.
För hur det än är, även om du skulle vara 100mil ifrån mig eller om vi inte hade pratat på flera år,
så älskar jag dig. Jag älskar dig, kommer alltid göra. Varsesig du vill eller inte.
Och jag saknar dig bella. Jag saknar dig så att det gör ont, och jag vill bara ha dig vid min sida.
But no one. No one hears.
It doesn't matter anymore
I don’t have the strenght to fight
It’s beyond my control
You left me alone
And of course I got scared
My last sparkle of hope was to be seen
And I forget to breathe
Because sex, music and violence
was the beautifullest thing that happened to me since my sould got sold
To be seen without acting
look easy on distance
But I live on impulse now by remote control
But I always said no
I don’t have the strenght to fight
It’s beyond my control
You left me alone
And of course I got scared
My last sparkle of hope was to be seen
And I forget to breathe
Because sex, music and violence
was the beautifullest thing that happened to me since my sould got sold
To be seen without acting
look easy on distance
But I live on impulse now by remote control
But I always said no
Jag var kär i kärleken alldeles för mycket.
Jag kan inte säga att jag lekte med dina känslor. Det var aldrig något jag gjorde.
Men jag kanske höll kvar dig lite för länge, när jag egentligen redan hade känt
för längesen hur fel allting var.
Hur fel allt kändes när jag såg dig i ögonen. För mig var det ingenting betydelsefullt
med det. För dig betydde det något helt annat.
Jag funderade länge på hur jag skulle säga dom där orden ni vet. Dom där orden
alla fruktar. "Det här kommer inte fungera". Eller, "Tror det är bäst om vi är vänner".
Ni vet precis. Dom där hemska orden. Som man aldrig vill höra själv, men man vill inte
heller säga dom till någon. För man kommer aldrig vara beredd på det ansiktsuttrycket.
Den där smärtan. Och tanken att det är ens egens fel gör så att skuldkänslorna riktigt
gnager till.
Jag ville så förbaskat mycket att det skulle funka. Inte för att jag var kär i dig. Utan jag
var kär i kärleken. Jag ville ha ett såntdär förhållande, när man ger varandra blommor och
när man får gulliga sms om kvällarna. Men jag ville inte ha ett sånt med dig.
Vi skulle aldrig få ett sånt förhållande. Hur många försök vi än gav det.
Och det kanske var bäst så. Även om jag visste hur mycket smärta jag orsakat.
Så var det inte värt det. Att vara olycklig.
Fucking hate it.
Smärta är bara ett sinnestillstånd
Det går en lätt rysning ner mot ryggen när jag får ögonkontakt med dig.
Dina ögon tilltalar mig, men inte på samma sätt som förut. Det är inget
positivt i det längre. Dom ger mig bara dåligare samvete.
Jag vet mycket väl att jag klantade mig. Men det är ingenting jag ångrar.
För upprepningen av dina ord skrämmer inte mig längre. Du kan kalla mig
vad du vill, allting som har med dig och göra spelar ingen roll för mig längre.
Jag antar att vi har vänt på vårat sista blad, i den där boken. Det var som en bok
alltihopa. En ganska spännande sådan. Kommer hon tillslut välja honom?
Kommer dom ha det bra tillsammans ? - Ja. Enda tills den där dagen ni vet.
Den dagen som man vet väntar, men man vill aldrig uppleva den. Man vill inte vara
med om en sådan dag. Men, den onsdagen, var det min tur.
Till en början var dina ord inte så oväntade, det var när jag bearbetade dom som det
verkligen kändes vad som hänt. Och vad du faktiskt berättat för mig.
Ensamhet har aldrig skrämt mig.
För jo, hur det än är.. Jag har alltid klarat mig på egen hand. Det har varit tillfällen då
jag undrat om jag kunde få leva ensam hela livet. Även om det inte är riktigt så min
framtid förhoppningsvis ser ut.
Det var enkelt att gå vidare. Otroligt nog.
Det var mycket enkelt. Och efter några veckor var allting förträngt. Jag hade förträngt det,
men definitivt inte glömt bort den.
Sen träffas vi igen.
Och visst var det en speciell tystnad. Ungefär "ingenting har någonsin hänt mellan oss" - tystnad.
Resten var väl delar mitt fel. Att jag ger dig en ny förhoppning. För du var fortfarande galen i mig.
Och då hände det igen.
För första gången på länge kände jag en riktig ångest som sakta kvävde mig inifrån. Det var som om
ett måste, jag måste berätta hur det var.
Det gjorde jag också sen. Då var det en ny känsla som kröp fram. Skam.
Allting var väldigt generande. Allt jag gjort, allt du gjort. All jävla historia mellan oss.
Vi var aldrig menade för varandra. Du kanske trodde det, men det var aldrig någonsin ömsesidigt.
Hur många gånger vi än försökte, kom vi aldrig till den punkt då vi båda kunde säga dom där tre orden,
dom där 12 väldigt meningsfulla bokstäverna, och på riktigt mena det.
Jag kommer aldrig sakna dig. Aldrig någonsin.
Vi har aldrig haft något betydelsefullt. Något minnesvärt.
Även om jag aldrig kommer glömma.
Det var aldrig lätt att låta dig gå.
Det var så självklart, något skulle gå fel.
Det för redan för bra för att vara sant från första början och jag hade mina aningar.
Men jag ville inte döma någonting i förväg.
Jag ville ge det en ärlig chans. Och det funkade, det funkade nästan hela vägen.
Tills en dag.
Ett telefonsamtal.
Mycket besvikelse och ilska.
Hela våran relation låg i mina händer. Och det var på mitt ansvar.
Frågan var om jag skulle släppa alltihopa och vandra vidare.
Som så många gånger förr visste jag att det innebar en del smärta,
men att leva tillsammans smärtsamt kan vara ännu svårare.
Så självständig som jag är släppte jag taget. Och det var efter många tårar
jag gick vidare. Jag tänkte att jag har klarat mig bra själv under en lång tid
och det skulle jag fortsätta att göra.
Men det var inte riktigt så enkelt. Även om jag kunde skratta och le igen ganska
snabbt efter allt som hänt gjorde det fortfarande ont.
Jag trodde och tror fortfarande att jag mår bäst när jag är ensam. För att det
är få som förstår sig på mig.
Men det är någonting som saknas. Och jag har mina aningar om vad det är.
Jag vill inte börja tveka igen.
Jag vill inte tveka igen, på att ta tillbaka dig.
Det gör alldeles för ont.
I´ll never forgive you.
Even if i want it so badly.
2011 - a year to remember
Vi är snart inne i mars. Det har redan gått 3 månader på detta år.
Det har varit bra månader. 2011 kommer bli grymt.
Och även det sista året innan "jorden går under". Haha nej, det tramset tror
jag inte på.
Men jag ska ändå leva det här året som om det vore det sista.
Det har fått en bra start. Jag har utvecklats. Jag har tänkt om lite gällande många
saker. Allt mellan livsstil och kärlek.
Visst. Kärleken gick inte så bra. Förlorade min kille för någon vecka sedan. Men,
jag klarar mig. Det gör jag. Har erfarenhet av detta, det har hänt mig många gånger.
Jag vet precis hur jag ska hantera en sådan situation. Även om det känns jobbigt för
stunden.
Nu väntar jag på sommaren. Jag tror sommaren kommer vara min bästa. På alla sätt.
Skriver bara mina tankar. Like it or not. Don´t care.
-
Vi utnyttjade varandra, fast på ett positivt sätt.
Jag utnyttjade din närvaro, för jag visste att
jag mådde bra av den. Jag mådde bra av dig,
med dig. Och jag vet, att du har tagit många
smällar av mig. För att jag har tagit, något
oviktigare före dig. Jag vet att du aldrig
accepterade det. Men du levde med det, för du
ville mitt bästa.
Idag ångrar jag det, det vet du nog. Även, om
det är nästintill oförlåtligt. Det gör ont, att veta
att du tog mycket smärta. Jag vet hur stark du
är, men du har, precis som alla andra, känslor.
Känslor som jag lekte med, jag lekte med våran
vänskap. Den balanserade på en tunn, tunn tråd.
Men vi höll balansen, tillsammans. Vi gav inte upp
hoppet på att det skulle fungera, och jag vet vilket
ass jag har varit. Men ingen är perfekt, inte du, inte
jag. Jag har gjort misstag, men ett misstag gör man
bara en gång. Jag kommer aldrig ta något så oviktigt
före dig idag. För idag vet jag, jag vet precis hur ont
det gör för dig, och vilka konsekvenser det leder till.
Men, det är tyvärr inte bara det. Det är saker jag sagt,
saker jag gjort. Gånger jag svikit. Det gör, nästan ännu
ondare. Att veta att jag brytit mitt löfte, att alltid ställa upp.
Du vet att jag försöker, jag hoppas du vet att jag gör det
iallafall. Vill alltid ditt bästa, så att du har det bra. Och att jag
har det bra, så vi kan ha det bra tillsammans.
Men det har varit otroligt, otroligt mycket glädje med dig.
Många av mina bästa tider i livet, har varit tillsammans med dig.
Även fast du kanske inte tror det, när jag håller på som jag gör.
Du gör mig lycklig. Och det gör ont att vara utan dig, det gör otroligt
ont att veta att du har blivit sårad av mig. Du vet att jag älskar dig.
Du vet det. Av hela mitt jävla hjärta. Och jag är skyldig dig alla ursäkter
i världen.
Men, trots allt. Du är fortfarande den jag litar på mest. Den jag vill ha
vid min sida hela livet. Även om du inte tror mig, så är det så.
För jag saknar dig varenda dag.
Det går inte en dag, inte ett andetag utan att jag saknar din närvaro. Jag saknar att du omfamnar mig och viskar i mitt öra att jag är den bästa. Jag saknar den självsäkerhet
du omedvetet gav mig. Jag saknar alla stunder med dig, alla samtal vi hade om nätterna. Jag vet, jag vet, jag kommer aldrig någonsin glömma. Jag vet också, jag kommer aldrig någonsin förlåta. Faktumet att du lät mig växa ifrån dig gör ont. Det var ett halvår sen, men jag minns det så väl.
Det går inte en dag, inte ett andetag utan att jag saknar din närvaro. Jag saknar att du omfamnar mig och viskar i mitt öra att jag är den bästa. Jag saknar den självsäkerhet
du omedvetet gav mig. Jag saknar alla stunder med dig, alla samtal vi hade om nätterna. Jag vet, jag vet, jag kommer aldrig någonsin glömma. Jag vet också, jag kommer aldrig någonsin förlåta. Faktumet att du lät mig växa ifrån dig gör ont. Det var ett halvår sen, men jag minns det så väl.
Var jag tillräcklig?
Dög jag bara för stunden?
Var jag ett andrahands val när du inte hade någon?
Sen så lämnade du mig, lika trasig som innan.
Det är inte okej. Inte okej någonstans.
Helt ärligt, jag orkar inte dig.
save me. please.
Ne orkar fan inte ert tjat längre.
Varenda grej jag gör är fel, orkar inte
ens bry mig längre.
är jätteirriterad. uppdaterar senare istället. love ♥
Varenda grej jag gör är fel, orkar inte
ens bry mig längre.
är jätteirriterad. uppdaterar senare istället. love ♥
Ingen förlåtelse är tillräcklig.
Ett förlåt räcker inte, det finns ingen ursäkt i hela världen som kan återställa allt vi haft.
Och du kan inte skylla ifrån dig på henne, det är lika mycket ditt fel. Du har ljugit för mig, du har
svikit mig, och jag är så jävla besviken. Finns inte ord. Du gav mig ett löfte, att aldrig såra mig.
Det löftet har du nu brytit om och om igen, jag gav dig nya chanser, ville börja om på nytt. Ville
att det skulle funka mellan oss, men nej. Du går bakom min jävla rygg och träffar de där äcklet.
Jag har inte ord, vet inte vad jag ska säga. Det är över, det är så jävla över. Du fick alldeles för
många chanser som du sumpade bort, så sitter du och ljuger mig rätt upp i ansiktet. Det är det
som gör så jävla ont, du är inte värd mig. Jag måste intala mig själv det.
Du skulle aldrig såra mig, du lovade. Jag litade på dig. Du är inte värd mina jävla tårar, du betydde
så mycket, du var en så jävla stor del av mig. Hur kunde du ? Kan bara gråta, har inga ord.
Hur kunde du .. jag frågar mig om och om igen ..
hur kunde du?
Och du kan inte skylla ifrån dig på henne, det är lika mycket ditt fel. Du har ljugit för mig, du har
svikit mig, och jag är så jävla besviken. Finns inte ord. Du gav mig ett löfte, att aldrig såra mig.
Det löftet har du nu brytit om och om igen, jag gav dig nya chanser, ville börja om på nytt. Ville
att det skulle funka mellan oss, men nej. Du går bakom min jävla rygg och träffar de där äcklet.
Jag har inte ord, vet inte vad jag ska säga. Det är över, det är så jävla över. Du fick alldeles för
många chanser som du sumpade bort, så sitter du och ljuger mig rätt upp i ansiktet. Det är det
som gör så jävla ont, du är inte värd mig. Jag måste intala mig själv det.
Du skulle aldrig såra mig, du lovade. Jag litade på dig. Du är inte värd mina jävla tårar, du betydde
så mycket, du var en så jävla stor del av mig. Hur kunde du ? Kan bara gråta, har inga ord.
Hur kunde du .. jag frågar mig om och om igen ..
hur kunde du?
så svårt.
Jag trodde aldrig, aldrig att det skulle ta såhär lång tid att komma över dig. Du finns fortfarande i mina tankar, jag saknar dig fortfarande.
Jag vill inte erkänna att jag saknar dig, jag vill inte inse, sanningen gör alldeles för ont. Så jag lever kvar i min dröm, vågar inte öppna ögonen och se att du är borta.
Det är så jävla komplicerat alltihopa, allt är en stor jävla labyrint utan utgång, för jag gick in en gång .. det är svårt att komma ut då.
Jag försöker fortfarande, ska klara det. Jag kommer klara det, även om det tar tid. Det har gått mer än en månad, men det kommer ta tid .. lång jävla tid. För du var så speciell, men tänker inte stanna kvar. Så det får ta sin tid, dagar .. månader .. år.
Jag kommer aldrig att glömma dig helt, det är omöjligt.
4/8-10 .. dagen då allt vi hade förstördes.
/drar på träning nu!
Jag vill inte erkänna att jag saknar dig, jag vill inte inse, sanningen gör alldeles för ont. Så jag lever kvar i min dröm, vågar inte öppna ögonen och se att du är borta.
Det är så jävla komplicerat alltihopa, allt är en stor jävla labyrint utan utgång, för jag gick in en gång .. det är svårt att komma ut då.
Jag försöker fortfarande, ska klara det. Jag kommer klara det, även om det tar tid. Det har gått mer än en månad, men det kommer ta tid .. lång jävla tid. För du var så speciell, men tänker inte stanna kvar. Så det får ta sin tid, dagar .. månader .. år.
Jag kommer aldrig att glömma dig helt, det är omöjligt.
4/8-10 .. dagen då allt vi hade förstördes.
/drar på träning nu!
du förstörde allt.
Du har dragit ner mitt självförtroende och min syn på mig själv. Du har kränkt mig, förstört hela mig. Du fick mig att må sämst, förstår inte att du ens kan. Speciellt i din ålder, och det är så fegt, så jävla fegt. Jag får rysningar när jag ser dig, när du loggar in på msn. När jag hör ditt namn. Jag kommer alltid att tänka på dina ord, det kommer jag älta hela tiden. Det är det som gör så ont, det gör så jävla ont. Jag mår dåligt pågrund av dig, du är äcklig. Riktigt jävla vidrig. Försöker inte ta åt mig, försöker att inte tänka på det. Men alla säger ditt namn, pratar om dig så det är svårt, vill bara glömma. Bakom ryggen snackar dina såkallade "vänner" skit om dig, varför fattar du inte? Ingen gillar dig ?
Jag tänker aldrig .. aldrig aldrig förlåta dig .. det kommer inte hända. Du är ett avslutat kapitel, och att förlåta dig är inte ens en tanke.
Försöker varje dag, varenda jävla dag. Det är så svårt. Idiot med stort I.
har inte mycket att säga, måår inte bra så hör av mig senare :) kyss <3
Jag tänker aldrig .. aldrig aldrig förlåta dig .. det kommer inte hända. Du är ett avslutat kapitel, och att förlåta dig är inte ens en tanke.
Försöker varje dag, varenda jävla dag. Det är så svårt. Idiot med stort I.
har inte mycket att säga, måår inte bra så hör av mig senare :) kyss <3
stop it.
.. tårarna fortsätter spruta, jag orkar inte ens försöka stoppa dom längre.
kan inte riktigt förklara vad det är..
Jag träffade dig häromdagen, jag ville helst gå fram och berätta hur mycket jag saknar dig men ville att du skulle veta vilken idiot du är. Du har förstört mig, men du har också fått mig till den lyckligaste på jorden. Därför vet jag inte vad jag tycker om dig, kan inte känna hat.. kan inte känna någonting för dig. Men du var så fin, du var läskigt underbar. Därför fortsätter jag tänka, jag vill inte ha tillbaka dig. Det är inte det, utan mer din närvaro, ditt stöd. Jag saknar att du gränslöst skyddade mig och kramade om mig för att visa att jag var den enda för dig. Jag saknar alla sena kvällar när jag smög ut för att bara känna din närhet. Jag kan inte säga att jag saknar dig. Det är en speciell känsla, för du förtrollade mig. Men nu kan jag bara prata i dåtid för det är borta, och jag har valt det. Det var lika mycket mitt fel att det tog slut. Men jag kan inte radera bilderna på oss, jag tänker inte radera dig. Jag tänker inte glömma bort dig. Du har varit en för stor del av mig, jag kan inte glömma ditt leénde. Det kommer jag aldrig att kunna. Jag saknar när du ringde mig bara för att berätta hur mycket du saknade mig. Jag saknar när jag låg i din famn och du pussade mig skyddande i pannan. Jag saknar stunderna, jag saknar alla dagar med dig. Jag vet inte om du har glömt, jag vet inte om du har raderat hela vårat förhållande. Du har säkert gått vidare, precis som jag .. eller har jag gått vidare? Jag har gått min egna väg och fortsatt, men att gå vidare helt .. det har nog ingen av oss gjort än. Såg du mig ens igår? Ville du ens se mig ? Kollade du bort för att inte sakna mig för mycket eller var det av hat som du låtsades titta ner? Ska det vara så svårt för mig att fatta att jag faktiskt saknar dig? Ja, det gör jag. Kan inte du bara komma tillbaka och hålla om mig medans natten börjar bli morgon .. som vi gjorde förut.. Men jag vill inte ha tillbaka dig .. varför då älta så mycket ?
Jo, för det är precis det jag vill.
Jo, för det är precis det jag vill.
