Idag är det valborg. Har fortfarande inte valt om jag ska dra med till åkersberga eller om jag ska stanna hemma med lite folk som ska vara här.

Det löser sig iallafall sen.

Ska hoppa in i en dusch. På återseénde.

Fastnat lite på bigbrother låten, jävligt skön faktiskt.

Gör faktiskt  N A D A. Var hos min bror ikväll. Blev

lite god mat och monopolspelande. Chill som fan bara.

Måste vänta till klockan 1, måste se bigbrother reprisen.

Vi hörs senare.

Love!

Trött på allt JÄVLA skitsnack. Gör mig bara så jävla trött på allt och alla.

Sen dessutom när jag vaknade imorse kände jag att mitt knä var lite åt helvete.

Gör ont som fan. Plus att den är svullen som en jävla ballong.

ÅH.

Idiotiskt.

Morgonen har tillbringats framför datorn, checkade några avsnitt scrubs. Ätit lite.

Klagat över mitt knä. Ätit värktabletter.

Nu kommer min bror över och då blir jag nog på bättre humör.

Fick med mig jeans, jacka, skor, tröja & mascara hem!

Bra dag ivarjefall. (visar bilder på allt ikväll)

Ikväll ska jag träna. Underbart!

Ska laga ihop någon mat strax, men först - scrubs ♥

Puzz.

Vi lär höras sen då.

Puzz.

Nobody knows me I'm cold
Walk down this road all alone
It's no one's fault but my own
It's the path I've chosen to go
Frozen as snow I show no emotion whatsoever so
Don't ask me why I have no love for these motherfucking hoes
Bloodsucking succubus, what the fuck is up with this?
I've tried in this department but I ain't had no luck with this
It sucks but it's exactly what I thought it would be
Like trying to start over
I got a hole in my heart, I'm some kind of emotional rollercoaster
Something I won't go on 'til you toy with my emotion, so it's over
It's like an explosion every time I hold you, I wasn't joking when I told you
you take my breath away.

Hej alla.

Vaknade för ett tag sedan.

Idag har jag inga planer, ta det lugnt antar jag.

Sen imorgon blir det täby c!

Läget? :)

Här är det bra :)

Är med johanna, och louise :)

Ikväll har vi haft det roligt, antar att vi ska sova snart :)

Men ni får ha en finfin kväll alltså. Vi hörs imorgon, vet inte riktigt när :)

Ok!

/blir inte så mycket bloggning ikväll. ska vara med fina vänner.

Hahahaha jag döör.

Men jag kanske höll kvar dig lite för länge, när jag egentligen redan hade känt

för längesen hur fel allting var.

Hur fel allt kändes när jag såg dig i ögonen. För mig var det ingenting betydelsefullt

med det. För dig betydde det något helt annat.

Jag funderade länge på hur jag skulle säga dom där orden ni vet. Dom där orden

alla fruktar. "Det här kommer inte fungera". Eller, "Tror det är bäst om vi är vänner".

Ni vet precis. Dom där hemska orden. Som man aldrig vill höra själv, men man vill inte

heller säga dom till någon. För man kommer aldrig vara beredd på det ansiktsuttrycket.

Den där smärtan. Och tanken att det är ens egens fel gör så att skuldkänslorna riktigt

gnager till.

Jag ville så förbaskat mycket att det skulle funka. Inte för att jag var kär i dig. Utan jag

var kär i kärleken. Jag ville ha ett såntdär förhållande, när man ger varandra blommor och

när man får gulliga sms om kvällarna. Men jag ville inte ha ett sånt med dig.

Vi skulle aldrig få ett sånt förhållande. Hur många försök vi än gav det.

Och det kanske var bäst så. Även om jag visste hur mycket smärta jag orsakat.

Bilder från i lördags.

Bildbevis på att jag faktiskt red, och några andra underbara bilder på Johannas fina ponny.

Facelook for today.

Ni får se resultatet sen.

What's up?

Solen lyser, det är lov. Det är en underbar dag helt enkelt.

Ikväll har jag lite planer, men ingenting bestämt.

Har inte skrivit här på ett dygn typ.

Jag är ledsen.

Har umgåtts med vänner. Levt livet.

Firat att det äntligen, äntligen är lov.

Slipper det där jävla helvetet iallafall ca 1,5 vecka.

Platinablondt eller blondt med bruna slingor?

Och vad tror ni jag skulle passa bäst i?

Hej guys.

Ett till möte idag. Lite bättre denna gång, frågade lite varför dom var så på hela tiden när det gällde mig.

Mamma var även med. Sen drog vi upp till donken på lunchen och köpte mat, hihihi underbart ju.

Senare drog jag med min bästa hänis ner till parken där vi drack pepsi och snackade skit.

Dagen var helt okej då med andra ord. Nu hoppas jag få slut på allt jävla skit i skolan alltså.

Kan även säga att jag har fått felaktiga anklagelser av lärare, som vi nu håller på att reda ut eftersom

en lärare säger en grej, och den andra läraren säger en helt annan sak.

Anyhow, ha en fin kväll. ♥

Att veta att jag kan skrika hur högt som helst. Ingen kommer ändå bry sig.

Min röst är ingenting värd. Det är ingen som hör.

Jag vill inte gå upp till skolan. Veta att det är ett helvete som väntar.

Känna att man nästan vill gråta.

Everything happens for a reason.. VAD är meningen med detta?

Jag orkar inte mer.

Jag orkar inte flera mejl, hemringningar. Jag vill inte höra mer gnäll,

vill inte bli mer nertryckt. Jag vill inte behandlas som om jag inte

har lika kompetens som dom andra i min klass.

Efter detta krismöte i fredags. Tänkte jag verkligen att det var skönt

att få ett slut på detta. Slut på alla tjat, all skäll. Allt.

Men idag. Händer det igen.

Jag är ganska osäker på om det är mig dom vill åt personligen,

eller vad dom egentligen vill mig. Vill dom förstöra mitt liv mera?

Jag bryr mig inte ett piss om vad lärarna tycker om mig. På riktigt.

Dom får hata mig eller whatever. Men all skit jag får skapar även

mer dålig stämning hemma. Och hemma finns det faktiskt personer

jag bryr mig om.

Nu har jag även ett möte med rektorn inbokat. Fortsätter allt detta

efter det. Då vet jag inte om jag orkar mer.

Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Utan jag vill

bara försöka hitta några, iallafall någon som kan förstå, sätta sig in

i min situation. Men tydligen verkar inte en jävel förstå.

Bara för att lärarna är vuxna vet inte dom mer. Och dom behöver inte

ha rätt hela tiden.

Jag vet vad jag vet. Men ingen jävel lyssnar på mig.

Det fanns gånger då jag faktiskt trodde livet var lätt. Lätt och smärtfritt.

Visst kan det vara det ibland. Men så finns det tider, då man sjunker ner.

Ibland bara litegrann. Ibland så mycket att man måste ha hjälp att komma

upp igen.

Det handlar egentligen om hur många gånger man ramlar. Utan om de gånger

man reser sig upp igen.

Jag måste resa mig upp. Har inte lyckats göra det, sen förra gången.

Måste ta tag i dom någon gång. Även om det är jobbigt. Väldigt, väldigt jobbigt.

Jag vill ju inte tillbaka egentligen. Men jag tror att det kan bli lite vad jag gör det

till. Detta hade ju dock aldrig hänt om alla lärare hade förstått på direkten.

Men nu var det inte så. Dom hade inte förstått. Dom skulle inte göra det heller.

Hur många gånger jag än säger det.

Och ni får egentligen tro vad ni vill. Don´t give a crap.

Är råtrött. Lång och jobbig, men rolig dag.

Tillbaka till samma gamla jävla helvete imorgon.

Samma gamla vanliga, försöka få dom att förstå.

Inse att det är omöjligt... om och om igen.

det gick superbra. Jag har liksom alla anledningar till att vara glad.

Men så är det en grej. Som tynger ner mig så förjävligt. Det är söndag. Vilket betyder skola imorgon.

Tillbaka till samma jävla helvete. Inte en jävla person i den där byggnaden förstår.

Vet inte hur många gånger jag ska upprepa detta. Jag vill inte tillbaka dit.

Två silver. Fristående & Trampett. Grymt.

denna dag är ju vacker.

eller något sådant?

orkar inte ens försöka skriva något positivt inlägg här i bloggen.

Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.

än vad jag lärde mig. Men, tycker dom att det var ett nödvändigt möte så

var det väl bra att få det överstökat.

Hoppas på att inga lärare läser min blogg, haha. Stor risk att dom skulle det

dock, haha yeye. Skriver ju vad jag vill i min blogg ivarjefall.

Huumm.. Ska nog träffa johannapälskooooo idag. Great.

Mja. Nu ska jag börja sköta skolan. Duktigt, duktigt.

Ut i vårsolen nu kära läsare, vädret är ju amazing.

Men såhär är det. Senaste två veckorna har jag fått kanske, 6-7 hemringningar.

Det enda jag hört från lärare är klagomål. Tjat. Tjat. Tjat.

Ett tag försökte jag sluta prata med lärare helt. Märkte dock att det inte gick något vidare.

Jag håller med. Jag kanske inte skött mig perfekt. Det mesta är väl att jag är okoncentrerad,

att jag skrattar, mobilen, inget material, dålig attityd, sånna grejer.

Men jag tror inte riktigt att lärare förstår. Jag tror inte på att hemringning är bästa lösningen.

Dom har utbildat sig till lärare av en anledning, för att dom ska undervisa ungdomar. Och att

undervisa är inte bara att lära ut, utan även allt det där att våga säga till, bry sig, allt.

Dom kan inte ringa hem det första dom gör. Det tror jag inte är bästa lösningen. Men, jag är

inte lärare, och jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv bli heller.

Nu låter det som jag hatar alla lärare på hela skolan. Så dåligt är det inte riktigt.

Imorgon har jag krismöte. Sen får det fan vara slut på detta jävla helvete.

Nu ska jag sova.

Min blogg fyller 1år idag .. "grattis"

För det första, för att ni inte har en jävla aning om vad som händer.

För det andra, jag dör hellre än att gå tillbaka till skolan.

Så, ni behöver inte säga till mig vad jag ska göra eller hur jag ska tänka.

Blir kanske lite frånvarande under närmsta tid,

antingen sitter väl jag och gråter över att den där skolan dödar mig sakta.

Eller så gör jag något helt annat.

Det var allt ifrån mig.

Peace.

Jag hatar den.

Jag vill aldrig mer sätta min jävla fot där.

Jag är så förbannad att jag skakar.

Ska slå sönder något.

Samtidigt som jag är så frustrerad att jag nästan gråter.

Jävla fitthelvete.

Har suttit och försökt skriva ett inlägg nästan hela dagen.

Får inte fram något.

Som några av er snabbtänkta redan listat ut, det är lite problems i skolan.

Och det gör mig väldigt trött.

Och irriterad som fan.

Helt ärligt, jag hatar det.

Men,

Ja, i mitt gymnastiklag kan man säga!

Här är hela högen, tror inte att jag behöver skriva alla namn.

Hate this.

Fick denna kommentar om inlägget under, "training".

Kan ju svara på det.

Jag vet att det finns folk som dör i fetma. Och jag vet att jag är smal.

Men jag skrev inte att jag skulle banta? Vart skrev jag det någonstans?

Skrev ju faktiskt bara att jag ska börja gymma och bli biffig och smal.

Jag som förmodligen ska satsa på ett lite mer krävande yrke måste ha

lite mer än fett, ben och skin. Muskler!

Så var det med det liksom. Nu måste jag sista-minuten-plugga till SO-provet.

Tänk att ha en kropp som denna.

Det hade varit grejer alltså.

Och bli vältränad och smal.

Biffig som fan.

Denna bruden var jag med varenda jävla dag i somras.

Så kan peppa lite med sommarbilder.

FAN vad jag saknar sommaren, och faan vad jag saknar dig emma.

Så självklart att man bara vet det varenda dag utan att ens behöva bry sig om det.

Och du vet säkert chocken när något så självklart försvinner. När man sedan tänker

Klart att jag skulle bry mig mer. Men något sådant ska också vara ömsesidigt.

När man flera gånger gjort en kraftansträngning, men inte fått något tillbaka

på det tröttnar man väl.

Du var väl den första jag räknade med. Om någon.

Du var sådär självklar. Alldeles för självklar.

Men jag räknade ändå alltid med dig.

Såklart.

Ser jag ut att vara perfekt?

Om du tycker det, så är det så långt ifrån sant som det bara går.

Ingenting jag strävar efter heller.

Men inte du heller.

Jag försöker.

Jag försöker verkligen.

Och nu när saker blivit som dom blivit var inte du det där förstahandsvalet.

Det där förstahandsvalet som du alltid varit.

Som du skulle vara.

Innan du blev sådär dåligt självklar.

Soet chei.

Sitter med martin och lina här,

vi ska drauu..

hah. nämeeeen,

vi hörs senare ithink.

Bild två, haha. Inga kommentarer. Brist på tid.

Väldig smärta.

Dock värre nu än på bilden.

Yeye.

Idag är det lördag. Hoppas att skitungen Hänu kan träffas!

Annars har jag inte så mycket planer. Något hittar jag väl på.

Uhu.

Om man har tappat en liten del av sig själv på vägen.

Då är det lite för lätt att sjunka in i ett skal.

Och mitt blev bara lite mer hållbart nu. Det var svårare

för folk att ta sig in.

Jag ville inte ha någon där.

Intalar mig själv att jag klarar mig själv.

Allra bäst. Alldeles ensam.

Hur sant det är vet jag inte. Klart jag klarar mig.

Jag vill inte ha något stöd.

Vill bara ha lite sympati.

Men det spelar ingen roll längre.

För ingen har det.

Och det går ändå.

Lite sämre denna gång.

Blogglusten är tillbaka.

Och jag lovar, jag kan nog blogga även fast mitt humör är sisådär.

Även fast allt är lite sisådär.

Vet att ni säkerligen förväntar er ett inlägg, med några bilder.

Lite intressant text, onödigt fakta.

Ett försök till ett skämt som blir så tråkigt att det är kul.

Ni vet nog.

Men jag kan inte ge er det.

Dagen har varit hemsk. Vill helst gräva ner mig.

Jag hatar vuxna. Jag hatar skolan.

Jag hatar att städa.

Jag hatar allt.

Jag hatar att jag inte är på humör nog för att blogga.

Jag vill.

Och jag kommer tillbaka.

Såsmåningom.

Då jag trott, att jag inte längre orkar mer.

Men då har jag dig.

Min flicka.

Bara att du andas får mig att vilja fortsätta andas.

Och bara din existens gör mig lycklig.

Har inte ett skit att säga till er. Att skriva. Jag vet inte hur jag ska försöka

hålla humöret uppe och ge er nya intressanta inlägg fyllda med glädje.

Kan bara lova en sak just nu iallafall.

Det jag prioriterar först är mig själv. Jag måste faktiskt göra det just nu.

Och i detta skick kan jag inte blogga.

Får sköta mitt istället. Kommer tillbaka snart.

Ska berätta mer om resan ikväll, har egentligen jättebråttom till skolan men orkar

inte röra på mig.

Sista inlägget då, innan vi drar.

Har packat alltihopa nu, och har nästan glädjetårar över att allt fick plats i en stor väska.

Plus en handväska då.