Don´t panic.
Har man förlorat något som en gång betytt en del.
Om man har tappat en liten del av sig själv på vägen.
Då är det lite för lätt att sjunka in i ett skal.
Och mitt blev bara lite mer hållbart nu. Det var svårare
för folk att ta sig in.
Jag ville inte ha någon där.
Intalar mig själv att jag klarar mig själv.
Allra bäst. Alldeles ensam.
Hur sant det är vet jag inte. Klart jag klarar mig.
Jag vill inte ha något stöd.
Vill bara ha lite sympati.
Men det spelar ingen roll längre.
För ingen har det.
Och det går ändå.
Lite sämre denna gång.
För jag fortsätter att stänga in mig...
Kommentarer
Trackback
