Jag var kär i kärleken alldeles för mycket.
Jag kan inte säga att jag lekte med dina känslor. Det var aldrig något jag gjorde.
Men jag kanske höll kvar dig lite för länge, när jag egentligen redan hade känt
för längesen hur fel allting var.
Hur fel allt kändes när jag såg dig i ögonen. För mig var det ingenting betydelsefullt
med det. För dig betydde det något helt annat.
Jag funderade länge på hur jag skulle säga dom där orden ni vet. Dom där orden
alla fruktar. "Det här kommer inte fungera". Eller, "Tror det är bäst om vi är vänner".
Ni vet precis. Dom där hemska orden. Som man aldrig vill höra själv, men man vill inte
heller säga dom till någon. För man kommer aldrig vara beredd på det ansiktsuttrycket.
Den där smärtan. Och tanken att det är ens egens fel gör så att skuldkänslorna riktigt
gnager till.
Jag ville så förbaskat mycket att det skulle funka. Inte för att jag var kär i dig. Utan jag
var kär i kärleken. Jag ville ha ett såntdär förhållande, när man ger varandra blommor och
när man får gulliga sms om kvällarna. Men jag ville inte ha ett sånt med dig.
Vi skulle aldrig få ett sånt förhållande. Hur många försök vi än gav det.
Och det kanske var bäst så. Även om jag visste hur mycket smärta jag orsakat.
Så var det inte värt det. Att vara olycklig.
Kommentarer
Trackback
