perspective.
Du vet när man vet något sådär självklart. Så självklart att man knappt tänker på det.
Så självklart att man bara vet det varenda dag utan att ens behöva bry sig om det.
Och du vet säkert chocken när något så självklart försvinner. När man sedan tänker
"fan att jag inte brydde mig mer om det.."
Klart att jag skulle bry mig mer. Men något sådant ska också vara ömsesidigt.
När man flera gånger gjort en kraftansträngning, men inte fått något tillbaka
på det tröttnar man väl.
Du var väl den första jag räknade med. Om någon.
Du var sådär självklar. Alldeles för självklar.
Men jag räknade ändå alltid med dig.
Såklart.
Ser jag ut att vara perfekt?
Om du tycker det, så är det så långt ifrån sant som det bara går.
Ingenting jag strävar efter heller.
Men inte du heller.
Jag försöker.
Jag försöker verkligen.
Och nu när saker blivit som dom blivit var inte du det där förstahandsvalet.
Det där förstahandsvalet som du alltid varit.
Som du skulle vara.
Innan du blev sådär dåligt självklar.
...du blev alldeles för självklar...
Kommentarer
Trackback
