!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd"> - Julias fotoblogg - -

-

Vi utnyttjade varandra, fast på ett positivt sätt.
Jag utnyttjade din närvaro, för jag visste att
jag mådde bra av den. Jag mådde bra av dig,
med dig. Och jag vet, att du har tagit många
smällar av mig. För att jag har tagit, något
oviktigare före dig. Jag vet att du aldrig
accepterade det. Men du levde med det, för du
ville mitt bästa.
Idag ångrar jag det, det vet du nog. Även, om
det är nästintill oförlåtligt. Det gör ont, att veta
att du tog mycket smärta. Jag vet hur stark du
är, men du har, precis som alla andra, känslor.
Känslor som jag lekte med, jag lekte med våran
vänskap. Den balanserade på en tunn, tunn tråd.
Men vi höll balansen, tillsammans. Vi gav inte upp
hoppet på att det skulle fungera, och jag vet vilket
ass jag har varit. Men ingen är perfekt, inte du, inte
jag. Jag har gjort misstag, men ett misstag gör man
bara en gång. Jag kommer aldrig ta något så oviktigt
före dig idag. För idag vet jag, jag vet precis hur ont
det gör för dig, och vilka konsekvenser det leder till.
Men, det är tyvärr inte bara det. Det är saker jag sagt,
saker jag gjort. Gånger jag svikit. Det gör, nästan ännu
ondare. Att veta att jag brytit mitt löfte, att alltid ställa upp.
Du vet att jag försöker, jag hoppas du vet att jag gör det
iallafall. Vill alltid ditt bästa, så att du har det bra. Och att jag
har det bra, så vi kan ha det bra tillsammans.
Men det har varit otroligt, otroligt mycket glädje med dig.
Många av mina bästa tider i livet, har varit tillsammans med dig.
Även fast du kanske inte tror det, när jag håller på som jag gör.
Du gör mig lycklig. Och det gör ont att vara utan dig, det gör otroligt
ont att veta att du har blivit sårad av mig. Du vet att jag älskar dig.
Du vet det. Av hela mitt jävla hjärta. Och jag är skyldig dig alla ursäkter
i världen.
Men, trots allt. Du är fortfarande den jag litar på mest. Den jag vill ha
vid min sida hela livet. Även om du inte tror mig, så är det så.

Kommentarer

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0