Blandade känslor.
Och många kommer nog säga, "ta inte upp detta i bloggen".
Fuck off, min blogg. Mina regler.
Nämner inga namn, alls. Men många kommer förstå ändå.
Jag har förlorat en väldigt bra vän nyligen. Om vi hittar tillbaka till varandra
är väldigt oklart, just nu tror jag inte det. En sak som är säker är att vi kommer
inte bli lika tighta som förr.
Eftersom du raderat mig på facebook, och eftersom jag raderat ditt nummer är detta
enda sättet att få tag i dig, om du fortfarande läser här.
Jag kommer inte be om ursäkt. Det har jag redan gjort klart för dig. Och jag vet inte
varför du har snackat skitsnack och gjort om grejer jag sagt/skrivit till dig? Du har
överdrivit och ändrat helt på allt. Du har gjort en helt annan version av vad som hände.
Anyhow. Jag vet inte om du är skitsur på mig nu, antagligen ja. Kanske ännu mer när jag
skriver detta här. Whatever. Jag skulle lätt kunna förlåta DIG. Jag skriver DIG eftersom i mina
ögon har jag inte gjort någonting fel, alls. Du kanske har sett det annorlunda, vad vet jag.
Eftersom du ändrat allt annat kanske du ändrat bilden i ditt huvud med. Men som jag minns det
då.
Du tror nog att jag är helt oberörd över detta. Att jag inte bryr mig.
Det är klart jag bryr mig, men jag har tröttnat lite på detta.
Allt är väldigt omoget bara. Och till vissa har du sagt att du väntar på
att jag ska be om ursäkt, till mig har du sagt att du bara ger mig tid.
Så jag har faktiskt ingen aning.
Men jag är besviken på dig, och väldigt, väldigt less.
Jättefint att du är sårbar och sådär, men att bry sig det minsta om hur JAG har mått och hur jag känner är tydligen oviktigt. Jag har inte överdrivit ett jävla skit, jag har berättat precis som det är för de få jag har pratat med, jag har inte ens berättat hela historien för någon, ingen alls. Julia vet bara att vi har bråkat. Så att jag har snackat skit är jävligt fel. Det är snarare du som försöker få mig att framstå som en sämre person för MINA vänner. Men jag orkar fan inte bry mig, du får hålla på med dina små spel hur mycket du vill, jag fortsätter med mitt liv utan dig.
Jag har lärt mig att man ALLTID ska be om ursäkt när man har sårat någon, oavsett om man själv tycker att man har gjort något fel eller inte. Det kallas att vara empatisk och ödmjuk.
Du verkar inte inse hur svårt det är när den enda personen man verkligen litar på och älskar tydligen inte bryr sig alls.
Jag vill inte ha någon kontakt med dig, och om du någonsin kommer inse att du har gjort fel så får du komma till mig. Jag är trött på att försöka. Hejsvejs.
<3
