Varför? VAD hände?
Ni vet när man hittar en person som man verkligen kan vara sig själv med.
När man har precis samma humor, när man kan avsluta varandras meningar.
Jag hade en sån person en gång. Vi var lika, kanske för lika.
Det gick inte att skilja oss åt. Vi delade alla lyckliga stunder, alla ledsna. Du
var inte bara en bästavän, du var min själsfrände. Du var min syster.
Jag kommer ihåg i 1an eller om det var i 2an, våran lärare förbjöd oss att umgås.
Har någon gammal lapp kvar från ett utvecklingssamtal där det står " umgås lite
för mycket med isabell ". Hahahaha!
En gång frågade några tjejer på gräsö om vi var tvillingar! Haha!
Vi var tighta enda tills typ 6an. Kanske inte lika som i 1an och 2an, men vi umgicks
fortfarande.
Och jag svär, hade gjort allt som stod i min makt för att få dig tillbaka. Även och jag
kanske sårat dig många gånger, och inte varit den där idealiska bästavännen du förtjänar.
Men jag behöver dig nu. Jag vill gråta i din famn. Jag vill skratta åt gamla minnen.
För hur det än är, även om du skulle vara 100mil ifrån mig eller om vi inte hade pratat på flera år,
så älskar jag dig. Jag älskar dig, kommer alltid göra. Varsesig du vill eller inte.
Och jag saknar dig bella. Jag saknar dig så att det gör ont, och jag vill bara ha dig vid min sida.
Kommentarer
Postat av: B Y M A L L A
NÖJD?"
Trackback
